;)
A boyfriend comes home to find his girlfriend watching the food channel. He askes her "Why do you watch that?
You still can’t cook!" She responds: Sooo? You watch porn every other day and still can’t fuck!”
GLAD PÅSK!
Happy Easter!
Sommarvärme idag
Idag var det sommarvärme i luften! När jag gick hem längs Stångån kändes det som sommar. Folk cyklade, joggade, promenerade och fikade i t-shirt och kortbyxor! Det är inte varje år man ser det redan den 21 april! Men värmen är tidig iår till allas glädje.
I helgen nalkas påskbord och återseende med min kära familj. Ser fram emot det. I år önskade jag mig inget påskgodis, så får se om påsktuppen eller haren för den delen har "värpt" något annat..?
Förövrigt köpte jag en fin bordslöpare på stan idag. Det var det sista exemplaret, och den passar så fint in i mitt vardagsrum :).
Påskliljor.
I helgen nalkas påskbord och återseende med min kära familj. Ser fram emot det. I år önskade jag mig inget påskgodis, så får se om påsktuppen eller haren för den delen har "värpt" något annat..?
Förövrigt köpte jag en fin bordslöpare på stan idag. Det var det sista exemplaret, och den passar så fint in i mitt vardagsrum :).
Påskliljor.
Första riktiga varma vårdagen!
Idag var den varmasta dagen i år. Det är jag säker på. Solen sken och det var varmt och skönt i luften. Folk gick till och med i t-shirt, linne och kortbyxor ute! Det måste vara ett tecken på att värmen är är för att stanna. I vilket fall hoppas jag på det. Gröna knoppar har börjat slå ut och fåglarna kvittrar alltmer. Springtime at its best! :)
En sen påsk i år
I år är det en sen påsk. Påskafton infaller den 23 april. Förra året var den tidig, i slutet på mars till och med tror jag? Så än har inga påsktuppar, påskharar eller påskägg kommit fram. Inte för att jag har så mycket påskpynt, men litegrann. Hm, undrar när jag ska ställa fram dem? Ganska snart tror jag. Tycker det är trevligare att "njuta" av det tiden före och fram till påsk, än att ta fram påskpyntet en dag innan påskafton för sen är ju påsken slut! Samma sak är det med julpyntet som såklart är mer. Nu blir det ju inte mycket, men man ska inte underskatta den lilla kycklingen :).
Betapet med Pelle
Jag spelade Betapet online med Pelle ikväll. Pelle vann alla tre gångerna tror jag, men det är kul ändå! :) Han skriver längre och svårare ord än mig hehe.
Jag spelade även Fia-med-knuff med några grannar. Tyvärr förlorade jag.
Snart ska jag gå och lägga mig och sussa så gott :). Imorgon är det fredag, undrar vad som händer då?
Jag spelade även Fia-med-knuff med några grannar. Tyvärr förlorade jag.
Snart ska jag gå och lägga mig och sussa så gott :). Imorgon är det fredag, undrar vad som händer då?
Jag ska köpa mig ett Fia-spel
Jag tror jag ska ta och köpa mig ett Fia-spel snart :).
Katastrofen i Japan
Att som vissa påstå att Japan är dåligt rustade inför katastrofer är ett hån! De om några är rustade. MEN inget land kan styra över naturens starkaste krafter och i detta fall var jordbävningen 8.9 på richterskalan och raserade halva Japan, därefter sköljde en enorm tsunami in som drog med sig ALLt i dess väg: hus, bilar, broar etc! På det en stor och farlig explosion i kärnkraftverket.
Jag tror inte folk förstår omfattningen när de gnäller på att Japan är ett rikt land och borde kunna ta hand om sina nödställda! Miljontals människor har drabbats på olika sätt, och det är omöjligt att på så kort tid mobilisera alla förnödenheter som behövs. Att Japan har det så tufft som de har det visar vad naturen ställt till med och dess stora omfattningen! Nu måste världens länder samarbeta för att hjälpa Japan på fötter igen.
Jag tror inte folk förstår omfattningen när de gnäller på att Japan är ett rikt land och borde kunna ta hand om sina nödställda! Miljontals människor har drabbats på olika sätt, och det är omöjligt att på så kort tid mobilisera alla förnödenheter som behövs. Att Japan har det så tufft som de har det visar vad naturen ställt till med och dess stora omfattningen! Nu måste världens länder samarbeta för att hjälpa Japan på fötter igen.
USA smittade medvetet mentalsjuka med syfilis
Obama: Jag ber om ursäkt
Den amerikanska regeringen använde prostituerade för att smitta mentalsjuka med syfilis.
Sedan prövade läkarna om de kunde botas med penicillin.
Det groteska experimentet utfördes i Guatemala av amerikanska läkare mellan 1946 och 1948.
Sammanlagt smittades 696 soldater, fångar och mentalsjuka medvetet med syfilis och i vissa fall gonorré, skriver AP.
Använde prostituerade
Det gick till så att de ovetande försökspersonerna fick ha sex med sjuka prostituerade för att de själva skulle smittas. Om sjukdomarna inte fick fäste gick läkarna in och smittade dem manuellt genom att hälla bakterier i små sår som de först rev upp.
Sedan gav läkarna dem penicillin för att se om det skulle hjälpa.
Studien gav dock inga användbara resultat och gömdes utan i arkiven.
Obama bad om ursäkt
Tills nu.
Medicinhistorikern Susan Reverby gjorde den obehagliga upptäckten i våras när hon studerade gamla medicinska experiment.
Upptäckten har lett till att både utrikesminister Hillary Clinton och president Barack Obama ringde Guatemalas president i fredags och bad om ursäkt.
Flera oberoende undersökningar ska nu reda ut exakt vad som hände i Guatemala.
De etiska reglerna för medicinska experiment har ändrats på många punkter sedan 1940-talet. Bland annat är det numera strikt förbjudet att experimentera på människor utan deras godkännande. Sådana regler fanns inte då.
Till dig som vill adoptera ett barn
Detta är olika svar till en kvinna som vill adoptera ett barn. Jag tycker svaren är bra, kloka och tänkvärda för alla som har funderingar att adoptera ett barn.
Kommentarer:
"Det känns som om du bör ta reda på rätt mycket innan du ens funderar på att adoptera!
För det första:
Du ska inte adoptera för att "göra en insats" och "ta hand om ett stackars barn". Om det är dina huvudskäl så får du inte ens medgivande för adoption. En adoption ska ske för att du vill bli förälder till (ytterligare) ett barn. Ingenting annat. Det adopterade barnet har rätt att vara önskat för sin egen skull, inte bli betraktat som något sorts biståndsobjekt.
För det andra:
Du skriver att din man och du redan har egna barn. Det har min man och jag också. Två stycken. Vårt första egna barn fick vi genom adoption. Vårt andra genom att jag blev gravid och födde honom. Men våra egna är de båda två. Att adoptera betyder just att uppta som sin egen. Har man synen att adopterade barn inte är ens egna, så är man nog inte mogen för adoption.
För det tredje:
Det finns inte en massa barn som sitter runt om i världen och bara väntar på att få bli adopterade. Tvärtom. Den som vill adoptera ett barn på högst tre år och utan alltför allvarliga sjukdomar eller handikapp, får räkna med flera års väntetid. Det finns nämligen betydligt fler vuxna som vill adoptera, än det finns barn som behöver familj. I alla fall om man inte kan tänka sig en gravt handikappad sjuåring och det kan tyvärr inte de flesta (vilket jag inte på något sätt kritiserar, jag skulle nog inte heller våga mig på det).
För det fjärde:
Det är väldigt svårt att adoptera "privat". Att "bara" bo något år i barnets ursprungsland räcker sannolikt inte. Man ska i princip redan ha en stark koppling - exempelvis släktskap - till det enskilda barnet eller till landet. Annars är man hänvisad till att gå genom en adoptionsorganisation. Att åka till något land och "hitta" ett föräldralöst barn godkänns definitivt inte. Det fanns en tid när reglerna inte var så hårda, men det ledde tyvärr till att många barn adopterades på felaktiga grunder. Det förekom barnhandel och det hände att barn adopterades trots att de hade föräldrar som bara högst tillfälligt inte kunde ta hand om dem. För att slippa sådana tragedier stramade man upp reglerna betydligt.
För det femte:
Ja, det kostar mycket att adoptera. Som bäst kan man klara sig på runt 150 000 kr, men från vissa länder kostar det snarare det dubbla eller mer. Det beror lite på hur länge man måste stanna i landet, hur många resor man måste göra och landets löneläge. I ett låglöneland har ju även de barnskötare, socialarbetare, jurister och andra som är inblandade i adoptionen låga löner. I länder med ungefär samma ekonomiska nivå som Sverige - t ex Taiwan och Sydkorea - blir det dyrare. När adoptionen är genomförd får man ett bidrag på 40 000 kr, men resten måste man betala själv.
För det sjätte:
Om du, trots alllt detta, ändå tror att du kommer att vilja adoptera så småningom så bör du känna till de regler som gäller. Den som ansöker om adoption måste ha fyllt 25, men helst inte 43. Man ska vara frisk, även om vissa mindre fysiska åkommor kan accepteras. Den som har eller har haft psykiska problem, även om det bara rör sig om en lättare depression, kommer att få svårt att adoptera. Man bör ha en stabil ekonomi. Det betyder inte att man måste vara rik, men man ska helst ha fast jobb och man ska ha ordning på sina inkomster och utgifter. Förhållandet ska vara stabilt om man adopterar som par.
För det sjunde:
Om ni vill förbereda er för en framtida adoption finns det två saker ni kan göra. Ni kan gå den adoptionskurs som ni blir anvisade av er kommun. Den är ett villkor för att så småningom kunna få medgivande för att adoptera. Dessutom lär ni er mer och kommer lättare fram till om adoption är rätt väg till föräldraskap för just er. Ni bör så snart som möjligt bli sökandemedlemmar i en adoptionsorganisation. En del av den långa väntetiden för att få adoptera kan man börja "beta av" redan innan man har ett medgivande. Om ni betalar sökandeavgiften så ställs ni i en allmän kö. Den kötid ni samlar där får ni till godo den dag ni kommer så långt att ni kan börja köa för ett specifikt land. Undantagen som jag känner till är Kina och möjligen också de statliga barnhemmen i Colombia. Där är kötiden efter att man skickat sin ansökan till landet istället desto längre. Dock finns det en "snabbfil" i Kina för den som är beredd att adoptera ett barn med särskilda behov."
"Vi som adopterar gör det inte för att vara snälla, utan för att vi vill ha barn helt enkelt. Om man tänker på adoption av välgörenhetsskäl är man ute och seglar, om man nu inte adopterar ett barn som har mycket svåra funktionshinder eller har svårt att hitta familj av andra skäl.
Idag är det väldigt långa köer för att adoptera barn och det finns många fler familjer i kö för adoption än det finns barn som är adopterbara. Det är sant att det finns många barn som har det svårt i världen, men de flesta av dessa kommer aldrig ifråga för adoption eftersom det finns strikta regelverk för hur detta skall ske. Många länder är helt stängda för adoption överhuvudtaget.
Om man vill göra en riktig insats för barn som har det svårt ska man använda pengarna för stödjande verksamhet. Skaffa fadderbarn eller skänka pengar till olika organisationer. Kanske ta emot fosterbarn? Jag menar inte att vara elak med mitt inlägg men realistisk.
Om du nu funderar på adoption för att du helt enkelt vill ha fler barn och syskon till dina tvillingar, finns mycket info att hämta via mia.eu. Börja där!"
"Håller med ovanstående inlägg till fullo - att adoptera har överhuvudtaget inget med att vara snäll eller göra en god gärning. Jag och min man är föräldrar genom adoption och vi har vår egen lilla solskenshistoria förstås, men det är inget jag vill dela med någon som tycker att vi har gjort en fin insats. Såna åsikter gör mig bara trött. Vi adopterade för att vi ville ha barn, inte för att vi ville hjälpa ett barn!!!
Om du på allvar är intresserad av adoption, så finns mycket info på MIA:s hemsida som sagt."
SandraLindholm skrev 2010-08-25 15:00:10 följande:
"Jag tycker det är bland det finaste som man kan göra."
"Ja, jag håller med! Det är det finaste jag har gjort - inte mot mina barn utan mig själv! De är det bästa i hela världen. Våra helt EGNA barn som kommit till oss genom adoption. Jag kan se att du inte hunnit så långt i dina tankar och inte är insatt i adoptionsvärlden, och hur man "uttrycker" sig. Förstår också att du menar väl, men det är vissa saker du bör tänka på.
Att adoptera barn är att ta till sin egen, så a-barn är egna barn, lika mycket som hemmagjorda.
Att säga att det är en god gärning att adoptera ett barn ska man undvika. Våra barn ska aldrig nånsin behöva känna sig som välgörenhetsobjekt eller stå i tacksamhetsskuld, utan helt enkelt önskade och älskade för sin egen skull.
Vad som krävs för att få adoptera? För det första man ska ha klart för sig varför man vill adoptera, dvs adoptera av den rätta anledningen. Man ska kontakta sin kommun och be om att få bli utredd för lämplighet. Man ska ansluta sig till en eller flera organisationer som förmedlar adoptioner. Man ska vara gift (om man är ett par)."
"Jag tror personligen (utan att själv vara adoptivförälder), att det som gör att många adoptivföräldrar tröttnar på sådana kommentarer, är att de tex kan få kommentarer från vilt främmande människor på stan (inför barnen), att de är SÅDANA FINA MÄNNISKOR, som tar hand om ett barn sådär, som inte är ens EGET. Det har tex hänt en nära släkting till mig, när jag var med. Förstå hur det barnet måste uppfatta det, att mamma och pappa har varit snälla, som tagit emot det. Inget barn ska någonsin behöva känna en tacksamhetsskuld mot sina föräldrar. Adoptivföräldrar är inte duktigare eller bättre än andra föräldrar. Oavsett sättet som barnen kommer till en, så är det ju barnlängtan som styr. Ingen skulle komma på tanken att säga till en biologisk mamma, att vad snäll och duktig hon varit, när hon uthärdat en hel graviditet och förlossning, för att just det barnet skulle få födas och få en familj."
Kommentarer:
"Det känns som om du bör ta reda på rätt mycket innan du ens funderar på att adoptera!
För det första:
Du ska inte adoptera för att "göra en insats" och "ta hand om ett stackars barn". Om det är dina huvudskäl så får du inte ens medgivande för adoption. En adoption ska ske för att du vill bli förälder till (ytterligare) ett barn. Ingenting annat. Det adopterade barnet har rätt att vara önskat för sin egen skull, inte bli betraktat som något sorts biståndsobjekt.
För det andra:
Du skriver att din man och du redan har egna barn. Det har min man och jag också. Två stycken. Vårt första egna barn fick vi genom adoption. Vårt andra genom att jag blev gravid och födde honom. Men våra egna är de båda två. Att adoptera betyder just att uppta som sin egen. Har man synen att adopterade barn inte är ens egna, så är man nog inte mogen för adoption.
För det tredje:
Det finns inte en massa barn som sitter runt om i världen och bara väntar på att få bli adopterade. Tvärtom. Den som vill adoptera ett barn på högst tre år och utan alltför allvarliga sjukdomar eller handikapp, får räkna med flera års väntetid. Det finns nämligen betydligt fler vuxna som vill adoptera, än det finns barn som behöver familj. I alla fall om man inte kan tänka sig en gravt handikappad sjuåring och det kan tyvärr inte de flesta (vilket jag inte på något sätt kritiserar, jag skulle nog inte heller våga mig på det).
För det fjärde:
Det är väldigt svårt att adoptera "privat". Att "bara" bo något år i barnets ursprungsland räcker sannolikt inte. Man ska i princip redan ha en stark koppling - exempelvis släktskap - till det enskilda barnet eller till landet. Annars är man hänvisad till att gå genom en adoptionsorganisation. Att åka till något land och "hitta" ett föräldralöst barn godkänns definitivt inte. Det fanns en tid när reglerna inte var så hårda, men det ledde tyvärr till att många barn adopterades på felaktiga grunder. Det förekom barnhandel och det hände att barn adopterades trots att de hade föräldrar som bara högst tillfälligt inte kunde ta hand om dem. För att slippa sådana tragedier stramade man upp reglerna betydligt.
För det femte:
Ja, det kostar mycket att adoptera. Som bäst kan man klara sig på runt 150 000 kr, men från vissa länder kostar det snarare det dubbla eller mer. Det beror lite på hur länge man måste stanna i landet, hur många resor man måste göra och landets löneläge. I ett låglöneland har ju även de barnskötare, socialarbetare, jurister och andra som är inblandade i adoptionen låga löner. I länder med ungefär samma ekonomiska nivå som Sverige - t ex Taiwan och Sydkorea - blir det dyrare. När adoptionen är genomförd får man ett bidrag på 40 000 kr, men resten måste man betala själv.
För det sjätte:
Om du, trots alllt detta, ändå tror att du kommer att vilja adoptera så småningom så bör du känna till de regler som gäller. Den som ansöker om adoption måste ha fyllt 25, men helst inte 43. Man ska vara frisk, även om vissa mindre fysiska åkommor kan accepteras. Den som har eller har haft psykiska problem, även om det bara rör sig om en lättare depression, kommer att få svårt att adoptera. Man bör ha en stabil ekonomi. Det betyder inte att man måste vara rik, men man ska helst ha fast jobb och man ska ha ordning på sina inkomster och utgifter. Förhållandet ska vara stabilt om man adopterar som par.
För det sjunde:
Om ni vill förbereda er för en framtida adoption finns det två saker ni kan göra. Ni kan gå den adoptionskurs som ni blir anvisade av er kommun. Den är ett villkor för att så småningom kunna få medgivande för att adoptera. Dessutom lär ni er mer och kommer lättare fram till om adoption är rätt väg till föräldraskap för just er. Ni bör så snart som möjligt bli sökandemedlemmar i en adoptionsorganisation. En del av den långa väntetiden för att få adoptera kan man börja "beta av" redan innan man har ett medgivande. Om ni betalar sökandeavgiften så ställs ni i en allmän kö. Den kötid ni samlar där får ni till godo den dag ni kommer så långt att ni kan börja köa för ett specifikt land. Undantagen som jag känner till är Kina och möjligen också de statliga barnhemmen i Colombia. Där är kötiden efter att man skickat sin ansökan till landet istället desto längre. Dock finns det en "snabbfil" i Kina för den som är beredd att adoptera ett barn med särskilda behov."
"Vi som adopterar gör det inte för att vara snälla, utan för att vi vill ha barn helt enkelt. Om man tänker på adoption av välgörenhetsskäl är man ute och seglar, om man nu inte adopterar ett barn som har mycket svåra funktionshinder eller har svårt att hitta familj av andra skäl.
Idag är det väldigt långa köer för att adoptera barn och det finns många fler familjer i kö för adoption än det finns barn som är adopterbara. Det är sant att det finns många barn som har det svårt i världen, men de flesta av dessa kommer aldrig ifråga för adoption eftersom det finns strikta regelverk för hur detta skall ske. Många länder är helt stängda för adoption överhuvudtaget.
Om man vill göra en riktig insats för barn som har det svårt ska man använda pengarna för stödjande verksamhet. Skaffa fadderbarn eller skänka pengar till olika organisationer. Kanske ta emot fosterbarn? Jag menar inte att vara elak med mitt inlägg men realistisk.
Om du nu funderar på adoption för att du helt enkelt vill ha fler barn och syskon till dina tvillingar, finns mycket info att hämta via mia.eu. Börja där!"
"Håller med ovanstående inlägg till fullo - att adoptera har överhuvudtaget inget med att vara snäll eller göra en god gärning. Jag och min man är föräldrar genom adoption och vi har vår egen lilla solskenshistoria förstås, men det är inget jag vill dela med någon som tycker att vi har gjort en fin insats. Såna åsikter gör mig bara trött. Vi adopterade för att vi ville ha barn, inte för att vi ville hjälpa ett barn!!!
Om du på allvar är intresserad av adoption, så finns mycket info på MIA:s hemsida som sagt."
SandraLindholm skrev 2010-08-25 15:00:10 följande:
"Jag tycker det är bland det finaste som man kan göra."
"Ja, jag håller med! Det är det finaste jag har gjort - inte mot mina barn utan mig själv! De är det bästa i hela världen. Våra helt EGNA barn som kommit till oss genom adoption. Jag kan se att du inte hunnit så långt i dina tankar och inte är insatt i adoptionsvärlden, och hur man "uttrycker" sig. Förstår också att du menar väl, men det är vissa saker du bör tänka på.
Att adoptera barn är att ta till sin egen, så a-barn är egna barn, lika mycket som hemmagjorda.
Att säga att det är en god gärning att adoptera ett barn ska man undvika. Våra barn ska aldrig nånsin behöva känna sig som välgörenhetsobjekt eller stå i tacksamhetsskuld, utan helt enkelt önskade och älskade för sin egen skull.
Vad som krävs för att få adoptera? För det första man ska ha klart för sig varför man vill adoptera, dvs adoptera av den rätta anledningen. Man ska kontakta sin kommun och be om att få bli utredd för lämplighet. Man ska ansluta sig till en eller flera organisationer som förmedlar adoptioner. Man ska vara gift (om man är ett par)."
"Jag tror personligen (utan att själv vara adoptivförälder), att det som gör att många adoptivföräldrar tröttnar på sådana kommentarer, är att de tex kan få kommentarer från vilt främmande människor på stan (inför barnen), att de är SÅDANA FINA MÄNNISKOR, som tar hand om ett barn sådär, som inte är ens EGET. Det har tex hänt en nära släkting till mig, när jag var med. Förstå hur det barnet måste uppfatta det, att mamma och pappa har varit snälla, som tagit emot det. Inget barn ska någonsin behöva känna en tacksamhetsskuld mot sina föräldrar. Adoptivföräldrar är inte duktigare eller bättre än andra föräldrar. Oavsett sättet som barnen kommer till en, så är det ju barnlängtan som styr. Ingen skulle komma på tanken att säga till en biologisk mamma, att vad snäll och duktig hon varit, när hon uthärdat en hel graviditet och förlossning, för att just det barnet skulle få födas och få en familj."
Antal aborter i Sverige varje år
Mellan 35 000 och 40 000 aborter utförs årligen i Sverige, de flesta bland kvinnor i åldern 20 till 24 år. Minst vanligt är det bland kvinnor över 35.
