jordbubban

Jag har funderat över uttrycket äta middag. Ordet middag måste ju komma från mitt på dagen. När jag växte upp på mitten av 50-talet i Hälsingland hette alltid maten mitt på dagen middag och på kvällen kvällsmat. Hur kommer det sig att vi säger lunch för maten mitt på dagen och middag för maten på kvällen?

Först var middag en tidsangivelse (mitt på dagen) och blev sedan ord för maten man äter mitt på dagen. Men maten mitt på dagen var också dagens huvudmål och i det gamla bondesamhället, till exempel på 1600-talet, betydde middag såväl ’maten mitt på dagen’ som ’dagens huvudmål’. Industrisamhället från sent 1800-tal och framåt innebar att huvudmålet med varm lagad mat i många familjer flyttades till kvällen. Då sa man att man åt middag, det vill säga dagens huvudmål, vid sextiden på kvällen.

Efter industrisamhället har vi ju fått ett tjänstesamhälle, med personalmatsal eller lunchserveringar runt hörnet från kontoret. Så dagens huvudmål äts återigen ofta mitt på dagen, men nu kallar vi det lunch (med ett engelskt lånord). Orden har vackert fått följa med i samhällsutvecklingen.

En del som äter en rejäl lunch mitt på dagen säger att de äter middag på kvällen, andra säger att de äter kvällsmat. Det finns nog en betydelseskillnad här. Den som äter middag på kvällen äter lagad mat, den som äter kvällsmat kan nöja sig med te och smörgås.