Du får reda på att din 2-åring inte är din, utan förväxlats på BB. Hade du bytt tillbaka om det var möjligt?
"10 personer är alltså redo att byta ut sina barn om det visar sig att barnen inte har "rätt" gener. Vilken tur att jag slipper ha någon av dessa tio personer till föräldrar! Jag är visserligen rätt säker på att min mamma och pappa är det både biologiskt och på alla andra sätt, men jag hade ändå inte velat vara så utbytbar för dem.
Jag tror inte att någon skulle anse det vara enkelt att lämna ifrån sig det barn de tagit hand om och älskat under två år. Men jag är ändå storligen förvånad över att någon ens kan tänka sig möjligheten att byta. Vad betyder själva samvaron med barnet för er? Är det viktigare att barnet har din näsa och din mans hårfärg än att du ammat, skött om, busat med och tröstat barnet under två hela år?"
"Min dotter är två år och jag skulle aldrig byta bort henne. Skulle någon komma och säga att barnen blivit förväxlade hade det inte spelat någon roll. Jag hade velat träffa det andra barnet och skapa en relation men för övrigt låtit familjerna fortsätta sina liv som vanligt."
"Jag skulle äldrig byta ut min älskade 2 åring."
Om det var en 6 månaders baby som förväxlats:
"Nej men herregud! Självklart inte! Hur kan man som förälder rösta ja? Kan ni alltså titta på ert barn, er bebis och tänka: "Nej du, du åker bort! Jag ska ha ungen med mina gener"
"Men vad i det biologiska är viktigt? Vad är det för relation du tror att du ska få med ett barn bara för att den delar dina gener? Jag blir faktiskt väldigt illa berörd vid tanken på att folk älskar sina bebisar så lite, att de kan byta bort dem bara sådär.
"
"Jag skulle inte vilja byta. Jag har ju haft det barnet i 6 månader då, lärt känna h*n och fäst mig. Oavsett vad DNA säger så är det ju mitt barn. Blod behöver inte alltid vara tjockare än vatten. Det andra barnet är ju ett främmande barn för mig."
"Om jag hamnade i den situationen skulle jag nog inte vilja byta. Det är ju barnet jag haft hos mig som jag lärt känna och älskar. Det är det barnet jag ammat, bytt på och tröstat. Som jag burit och sjungit för. Som jag snusat på och gosat med. Det andra barnet är mitt biologiska barn, men en främmande människa.
Blodsband gör inte en förälder. Nej, jag skulle inte bytt."
"För en gångs skull håller jag med dig till 100%. För mig är det detsamma som att säga, nej mitt barn är egentligen inget värt för mig när någon säger att de skulle byta.
HUR KAN man ens tänka tanken på att lämna ifrån sig sin älskade halvårsunge, låta någon annan ta hand om barnet man lärt känna och knutit an till under sex månader? Herregud, om det hänt mig och den andra familjen velat byta hade jag tagit min unge som jag haft hela dess liv och stuckit utomlands. INGEN tar MINA ungar, biologiskt eller inte kvittar."
"Jag har en 6 månaders liten pojke nu...SKulle ALDRIG byta bort honom...Även om fallet hade vart så att han inte va min biologiskt. Men han e MIN SON ändå. Älskar ju honom för den han e..."
"Jag kan säga så här i alla fall: En nyfödd skulle jag bytt direkt. En sex månaders...njaaaa... vete fan om jag skulle klara det. Kanske. Eller...? En treåring - Aldrig i livet."
"Nu har jag funderat. Nu kan jag svara ordentligt på frågan i TS. Nej, jag skulle inte bytt bort en sex månaders. Det barnet skulle vid det laget redan ha blivit mitt barn. Frågan man får ställa sig är: Vad är ens barn? Det barnet man födde fram under förlossningen eller det barnet man lärt känna och älska? Men jag skulle vilja hålla kontakten regelbundet med den andra familjen, för att få en bit av mitt biologiska barn. Jag skulle dock aldrig kräva att få båda barnen. Så ego får man bara inte vara. Den andra familjen sitter ju i samma sits."
"ALDRIG I LIVET.. Min son är sju månader och jag skulle aldrig byta bort honom, inte ens om det visade sig att han inte var min. Skulle aldrig vilja det, nej. Mitt hjärta skulle brista. Det är han som är min son, den andra pojken skulle vara mitt biologiska barn, men inte min son, som jag älskat, tagit hand om, sett utvecklas.. NEJ. det känns så fel, helt fel. Jag skulle nog dö på kuppen. De skulle nog få behålla båda två, jag kan inte se att jag skulle vilja ha tillbaka det barnet jag egentligen fött. Det skulle inte vara rättvist mot det barnet, jag skulle nog aldrig kunna ta ett barn ifrån den person de anser vara dess mamma och pappa och rycka upp hela dess värld.. Dessutom skulle jag inte klara av att helt plötsligt ha ett främmande barn i huset.."
Jag tror inte att någon skulle anse det vara enkelt att lämna ifrån sig det barn de tagit hand om och älskat under två år. Men jag är ändå storligen förvånad över att någon ens kan tänka sig möjligheten att byta. Vad betyder själva samvaron med barnet för er? Är det viktigare att barnet har din näsa och din mans hårfärg än att du ammat, skött om, busat med och tröstat barnet under två hela år?"
"Min dotter är två år och jag skulle aldrig byta bort henne. Skulle någon komma och säga att barnen blivit förväxlade hade det inte spelat någon roll. Jag hade velat träffa det andra barnet och skapa en relation men för övrigt låtit familjerna fortsätta sina liv som vanligt."
"Jag skulle äldrig byta ut min älskade 2 åring."
Om det var en 6 månaders baby som förväxlats:
"Nej men herregud! Självklart inte! Hur kan man som förälder rösta ja? Kan ni alltså titta på ert barn, er bebis och tänka: "Nej du, du åker bort! Jag ska ha ungen med mina gener"
"Men vad i det biologiska är viktigt? Vad är det för relation du tror att du ska få med ett barn bara för att den delar dina gener? Jag blir faktiskt väldigt illa berörd vid tanken på att folk älskar sina bebisar så lite, att de kan byta bort dem bara sådär.
""Jag skulle inte vilja byta. Jag har ju haft det barnet i 6 månader då, lärt känna h*n och fäst mig. Oavsett vad DNA säger så är det ju mitt barn. Blod behöver inte alltid vara tjockare än vatten. Det andra barnet är ju ett främmande barn för mig."
"Om jag hamnade i den situationen skulle jag nog inte vilja byta. Det är ju barnet jag haft hos mig som jag lärt känna och älskar. Det är det barnet jag ammat, bytt på och tröstat. Som jag burit och sjungit för. Som jag snusat på och gosat med. Det andra barnet är mitt biologiska barn, men en främmande människa.
Blodsband gör inte en förälder. Nej, jag skulle inte bytt."
"För en gångs skull håller jag med dig till 100%. För mig är det detsamma som att säga, nej mitt barn är egentligen inget värt för mig när någon säger att de skulle byta.
HUR KAN man ens tänka tanken på att lämna ifrån sig sin älskade halvårsunge, låta någon annan ta hand om barnet man lärt känna och knutit an till under sex månader? Herregud, om det hänt mig och den andra familjen velat byta hade jag tagit min unge som jag haft hela dess liv och stuckit utomlands. INGEN tar MINA ungar, biologiskt eller inte kvittar."
"Jag har en 6 månaders liten pojke nu...SKulle ALDRIG byta bort honom...Även om fallet hade vart så att han inte va min biologiskt. Men han e MIN SON ändå. Älskar ju honom för den han e..."
"Jag kan säga så här i alla fall: En nyfödd skulle jag bytt direkt. En sex månaders...njaaaa... vete fan om jag skulle klara det. Kanske. Eller...? En treåring - Aldrig i livet."
"Nu har jag funderat. Nu kan jag svara ordentligt på frågan i TS. Nej, jag skulle inte bytt bort en sex månaders. Det barnet skulle vid det laget redan ha blivit mitt barn. Frågan man får ställa sig är: Vad är ens barn? Det barnet man födde fram under förlossningen eller det barnet man lärt känna och älska? Men jag skulle vilja hålla kontakten regelbundet med den andra familjen, för att få en bit av mitt biologiska barn. Jag skulle dock aldrig kräva att få båda barnen. Så ego får man bara inte vara. Den andra familjen sitter ju i samma sits."
"ALDRIG I LIVET.. Min son är sju månader och jag skulle aldrig byta bort honom, inte ens om det visade sig att han inte var min. Skulle aldrig vilja det, nej. Mitt hjärta skulle brista. Det är han som är min son, den andra pojken skulle vara mitt biologiska barn, men inte min son, som jag älskat, tagit hand om, sett utvecklas.. NEJ. det känns så fel, helt fel. Jag skulle nog dö på kuppen. De skulle nog få behålla båda två, jag kan inte se att jag skulle vilja ha tillbaka det barnet jag egentligen fött. Det skulle inte vara rättvist mot det barnet, jag skulle nog aldrig kunna ta ett barn ifrån den person de anser vara dess mamma och pappa och rycka upp hela dess värld.. Dessutom skulle jag inte klara av att helt plötsligt ha ett främmande barn i huset.."
Kommentarer
Trackback
