jordbubban

"Har läst i många trådar att tjejerna skall minsann acceptera att mannen har barn sedan tidigare, acceptera att hans barn alltid går först även framför gemensamma barn, att pappan och mamman skall ha mycket kontakt för barnens skull osv. Att man visste när man träffades att han hade barn. Och kan man inte acceptera hela paketet (vad det nu innebär), så skulle man aldrig inlett ett förhållande med denna man.

Men.....jag tycker man kan ställa det åt andra hållet. Om en man har barn sedan tidigare förhållande, som inte har löst konflikten med sitt ex och gått vidare, som inte kan tillgodose alla i familjen utan endast de barnen han har med sitt ex -Ja då skall HAN inte gå in i ett nytt förhållande!!! Det är inte sjysst att utsätta sin nya sambo för allt vad det innebär. Bli indragen i hans skit! Att jag, mina barn och våra barn skall bli lidandes för att han har skiljt sig innan. Många säger att skilsmässobarnen inte har bett om att hamna i den sitsen och att det är synd om dem för att deras mamma och pappa inte bor ihop. Men jag kan säga att våra gemensamma barn och mitt barn sedan tidigare har inte heller bett om att hamna i den sistsen som de sitter i, min man skaffat andra barn tidigare och att han och hans ex inte kunde hålla ihop. Det är synd om våra barn också som drabbas av min mans skit som han drar med sig in i hela familjen.

Jag har barn sedan innan och min man har barn sedan innan, vi har två gemensamma. Aldrig hade jag trott att livet skulle bli så här! Att hans ex skulle kunna få utrymme och förstöra så mycket som hon gjort, jag trodde ju de var färdiga med varandra när vi träffades. Att hans barn med exet skulle vara viktigare än våra gemensamma, jag trodde han skulle älska alla sina barn lika mycket och visa det också. Känner snart att jag ligger kvar som en blöt fläck på golvet och jag visste definitivt inte allt vad det innebar med att min man hade barn sedan innan skulle ge mig så mycket skit. Hade jag vetat det jag vet nu, hade jag ALDRIG inlett ett förhållande med denna man, och definitivt inte skaffat barn.

Jag måste varit blåögd som trodde att han skulle behandla barnen lika och älska dem lika mycket. Att vi skulle kunna känna oss som en familj, jag och min man med alla barnen. Inte min man och hans barns sedan tidigare, och jag, mitt barn och våra gemensamma barn för sig."


Kommentar:

"Mycket bra reflektion!
I många fall så tror jag den där upplevelsen av att mannen prioriterar sina "första" barn beror på att han har dåligt samvete för att han lämnat dem och därför överdriver åt fel håll.

Exempel: 1. Hur hanterar man en familj man lämnat? Satsa lite extra på barnen för att de inte ska känna sig övergivna - att det sedan innebär att man gör samma sak mot de nya barnen går dem spårlöst (eller inte?) förbi.
2. Hur hanterar man ett one-night-stand med en tjejkompis? Man är överdrivet uppmärksam för att inte missa en ev. ledsenhet så till den milda grad att man sabbar den relation som fanns innan.
3. Hur hanterar man sin mamma som känner sig ensam nu när man skaffat egen familj? Man låter sin mamma ta barnets mammas plats i familjen och blir mycket förvånad över att barnets mamma tycker illa vara ."